Ja, den 19:e Juli 2009 föddes äntligen våran dotter Lovisa. En dag före beräknat. Stor tjej på 51 cm och 4090 gram. Förlossningen gick fort och var för mig en ganska simpel grej.
Men eftervården har varit jobbig, jag sprack sönder rejält och fick sedan en rejäl infektion och har ätit 2 olika sorters antibiotika i 2 omgångar. Nu får jag klara mig med alvedon och ibumetin och se till att håla rent och ta det lugnt.
Har ont, ibland riktigt ont, men det blir bättre och bättre. Orkar mer för varje dag som går så snart ska jag väl kunna må som förut igen.
Lovisa är en underbar liten tjej, hon äter, sover och skiter. Växer gör hon också, för en vecka sedan vägde hon 4940 gram så nu lär hon väga över 5 kg.
Idag har jag varit iväg för första gången efter förlossningen, var till Sundsvall och svärföräldrarna med hela familjen. Bjussade svärföräldrarna på pannkaka (tjockpannkaka med massa bacon), väldigt uppskattat och mycket gott. Bonusbarnen blev kvar hos sina farföräldrar, kommer hem igen på lördag så de kan vara med och äta tårta på söndag innan de ska till sin mamma igen. L var så gullig när vi skulle åka, jag frågade om jag inte kunde få en kram och han svarade så glatt att "jo, det är klart du får", sen ville han ha en kram till innan vi skulle åka.
Igår skulle jag sitta med dom när de skulle somna och då frågade jag om inte lillasyster kunde få en godnattkram, vilket ju resulterade i att jag också fick kram.
Kanske inget konstigt för vissa, men för mig så är det helt underbart. Jag vill ju inte tvinga mig på barnen eller försöka ersätta deras mamma på något vis. Jag vill bara att de ska acceptera mig och förhoppningsvis tycka om mig lite. Så jag har tagit det försiktigt med kroppskontakt hittills och låtit barnen komma till mig istället. Nu känns det som vi har en väldig bra relation, jag tror nog att dom gillar mig båda två. Ska bara försöka se till att de förstår att jag tycker om dom också.
De är ju två alldeles underbara ungar och jag tycker jag har tur som får vara med under deras uppväxt.
Nu - sovdags
