Vet inte var jag ska börja, måste få ur mig lite som ligger och gror innan jag skriker åt någon.
Vuxna människor!!!!!!
Varför kan inte vuxna människor ta ansvar, våga stå för vad de gör och inte gör. Varför törs man inte hjälpa, bättre försöka och misslyckas än att inte ens försöka.
Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Det har jag i åtanke när jag försöker hjälpa.
Hur kan man som vuxen ha inställningen: Jag kan inte, jag vet inte, jag klarar inte det.
Blir så less på alla som gömmer sig bakom en sjukdom eller i lugnets trygga vrå. Vakna upp till verklgheten och gör något åt den. ALLA kan göra något!!!!
Det hjälper ju inte att sitta och förfasas över hur det ser ut i världen, acceptera och fundera över vad just DU kan göra för att reda ut situationen.
Jag tror alla om gott tills de själva bevisar motsatsen. Nu har jag åter igen råkat ut för människor som visat sig vara fullständigt... Vet inte vilket ord jag ska använda faktiskt. Galna? Knasiga? Inkompetenta? Idiotiska? Okunniga?
Jag är ingen perfekt människa. Jag försöker göra det bästa av alla situationer. Jag vill hjälpa så många det bara går. Ibland gör jag fel utan att veta om det, men så fort jag får veta att det är fel så söker jag andra sätt att gå tillväga.
Jag tycker det är viktigt att vara ödmjuk, att inse att ingen är perfekt. man får ju heller inte förvänta sig att alla andra ska vara perfekta, men liiiite självkännedom och liiiite ödmjukhet och en gnutta sunt förnuft borde väl alla ha???
