Kräks =(

Lovisa börjar bli piggare nu. Inatt har jag haft det riktigt jobbigt tycker jag själv. Lovisa har varit vaken mycket och hostat en hel del. Vid 4-tiden kräktes hon ner täcket, men då var det andra täcket nästan torrt så det fick duga åt oss. Sen somnade hon om coch jag fick sova lite till. Märkte inte när sambon åkte till jobbet ens.
Vid 9-tiden var det dags igen. Ännu ett täcke till tvätten. Fick slita åt mig sambons täcke så vi slapp frysa. Sen har prinsessan sovit, hostat och är nu vaken igen. Verkar må bättre nu åtminstone, lättare att andas och mindre hosta. Hoppas hon är frisk snart så jag kan få sova på nätterna igen.

Igår hämtade E mat åt hästarna och sen blev det lite mat och så åkte vi och hämtade halm också, så nu har hästarna att göra här hemma, kanske vi slipper rymningar på någon vecka åtminstone.
Fixade lite med eltrådar igår så nu finns det två strömförande och en jordtråd vid ena grinden. Så nu hoppas jag att Oliver och Vittra ska få sig en varsin stöt så de förstår att man ska låta bli eltråden. Vad jag sett så är det Oliver som först tar bort nedersta tråden genom att ta hoven igenom och sen dra med sig tråden tils den släpper. Samtidigt så proväter han gärna övertråden. Sen misstänker jag att Vittra inte riktigt uppfattar att det sitter trådar kvar, utan hon sänker huvudet och går ut helt enkelt.

Idag ska vi hålla oss inne, hade tänkt gå ut en stund, men det får bli utan Lovisa.

Förvirrad

Vet knappt vilken dag det är längre, men datorn säger 24 februari, vilket i alamanackan på väggen betyder onsdag och Estlands nationaldag. Se där, nu fick jag med lite värdelöst vetande i bloggen idag också =O

Börjar känna mig piggare, har inte haft feber sedan i måndags, men är rejält täppt i snoken och hostar ibland. Lovisa mår inte bra, men är väldigt pigg och glad ändå tycker jag. Hon har hållt mig vaken inatt, har haft hög feber och hostat. Igår kväll precis efter vi bytt lakan o sånt i sängen så kräktes hon upp så mycket slem att kökshandduken inte räckte till, så nu ligger mitt täcke i tvättmaskinen. Hon fick alvedon vid 4 imorse, då hon var riktigt varm och låg och badade i svett. Verkar som febern hållt sig borta sedan dess. Hoppas det är snabbt övergående så hon slipper hostan snart. Hon är dock väldigt glad när hon är vaken, men nappen har hon haft i mun sedan i fredags tror jag, inte många ånga stunder den varit ute nu inte. Annars brukar hon mest ha den när hon ska somna.
Igår låg hon i sängen och pysslade med sitt babygym, jag satt bredvid och skrev på datorn lite, känner hur jag får babygymmet på benet och tittar up och ser hur hon stoppat ett av benen (till babygymmet alltså) i munnen. Tredje gången hon gjorde det så lyckades hon samtidigt sparka på babygymmet så hon fick ont i munnen =( Min lilla klant...

Idag blev jag väckt av grannen som var ute på hästjakt. Han kom förbi sedan och vi åkte upp till stora hagen och hämtade hem dom igen. Dom hänger över tråden vid grindarna och kommer fortsätta göra så tills dom får en ordentlig elstöt, nu ska jag bara klura ut hur det ska lösas så dom får sig en RIKTIGT REJÄL STÖT!!!! Alternativet nu verkar vara att ha ström i en tråd och göra den andra tråden till jord, så då måste de gå mot båda trådarna, men det borde bli en rejäl snyting.
Men kan inte fixa det själv med Lovisa, det är ca -25 ute så vi blir inte ute några längre sutnder i onödan. Så jag hoppas hästarna kan hålla sig inne tills E kommer hem.

Lurad

Jag har blivit lurad, eller jag har lurat mig själv eler hur man ska formulera sig.

Det är den vita kaninhonan som lurats, hon hade inte alls några ungar i sitt bo än. Men boat har hon och rund om magen är hon så kanske blir det kaninungar under veckan??

Har varit på vårdcentralen på morgonen. Igår kväll hade jag så ont i halsen att jag inte kunde prata, även när jag viskade så gjorde det ont. Men det är virus så jag får ta panodil mot febern och så dricka kallt och knapra halstabletter.
Bonusdottern hostade imorse så hon kräktes =( Men inget allvarligt på henne heller utan vi fick endast hostmedicin till henne. Verkar som den hjälper i alla fall =)
Såg när vi kom hem att vi redan hade sådan hostmedicin hemma i kylskåpet, någon jag fick för ett tag sedan. Skönt att vi kan använda samma när det behövs =)

Lovisa är pigg och glad igen, hon var rejält uppblåst i magen i lördags kväll, och igår bytte jag bajsblöja efter bajsblöja, ända tills hon bajsade ordentligt två omgångar. Sen har hennes mage lugnat sig och hon äter som en häst idag.

Vet dock inte vad som hände mellan hunden och bonusdottern igår. Dom satt i soffan för sig själva och helt plötsligt hör vi hur hunden morrar och barnet skriker. Då har hunden bitit henne om handleden, ser ut som ett blåmärke mest. Men klart vi blev rädda allihopa och jag var riktigt nära att vara riktigt stygg med hunden, men lyckades hejda mig. Nöjde mig med att lyfta han i nackskinnet och skälla på han och skicka iväg han till sin korg.
Vet inte vad som hände som sagt, men oavsett vad så får han ju ALDRIG bita någon, varken barn eller vuxen. Så nu får han inte vara i soffan längre och så får vi väl ta och diskutera lite om hur vi ska göra.

Sjukstuga och Södergök

Idag är vi sjuka allihopa.

Jag var ganska pigg i fredags, mådde lite dåligt igår morse, men ville på årsmötet med FNH så vi drog iväg. Ett misstag, men sådana gör man ibland. Min feber blev värre och hemresan blev jättejobbig. Kvällen var hemsk, men efter ett par tabletter (mer snurr) så blev det lite bättre, hade även börjat få ont i halsen, men det släppte med lite kall vätska. Fick sova ganska bra under natten och vaknade mycket piggare. Har dock fortsatt med feberdämpande så jag är ju inte feberfri, men jag orkar vara uppe och ta hand om övriga familjen.

Erik har nu drabbats av magsjukan han också, så han ligger i sängen och mår skitdåligt stackarn. Så han blir hemma från jobbet imorgon.
Bonusdottern har haft feber sedan i fredags, börjar kännas lite bättre idag tycker jag, men även hon blir hemma imorgon. Men hon har "bara" feber, inget magont eller ont i halsen. Hon hostar visserligen hela natten, men inte alls på dagarna?? Hon äter lite mindre än vanligt, men är pigg och glad hela tiden tycker jag, sov rätt mycket igår och idag tillbringar hon dagen i tv-soffan. Verkar rätt nöjd över att få vara inne och mysa framför brasan.
Lovisa är inte pigg hon heller, har varit lite varm (tror jag, lite svårt att avgöra då jag själv har feber) och nu verkar hon vara lite trög i magen. Fick en alvedon för en timme sen ungefär och sover nu i barnvagnen. Hon kräktes pyttelite igår, men äter som vanligt och sover bra ändå.

Igår då? Jo, då var det årsmöte för FNH Gävleborg, med riksordföranden Kåre Gustavsson som gäst och föreläsare. Ett mycket bra möte, trots att det var lite väl tyst ibland, men det känns mer hoppfullt inför framtiden. Hann tyvärr inte stanna och se filmerna som Kåre hade med sig, men förhoppnigsvis får vi ta del av dom på annat sätt en annan gång. Första filmen hann jag se lite av, det började med hingstpremiering i Umeå från 1964. Hoppas verkligen jag kan få se mer en annan gång. Men med lite tur så överförs filmerna till DVD och sparas till framtiden.

Idag har jag fått kämpa på ute, först koppla värmarkabeln till traktorn så den kunde användas när jag skulle få hjälp ut med en hösilagebal sen (tur man har bra kompisar).
Sen lite vatten och hö till hästarna och så en titt till kaninerna. Men där upptäckte jag att södergöken varit på besök inatt =(
Båda kaninhonorna hade fått ungar, den ena hade boat och låg och värmde sin bebisar så jag la fram en morot och fyllde vatten åt henne. Den andra var lite förvirrad, hon hade inte boat och eftersom hon bor i en jättebox med betonggolv så hade det blivit att ungarna låg utspridda på betongen och hade frusit ihjäl. Inga mammakänslor alls hos henne, men jag misstänker att hon kände sig otrygg i den stora boxen =( 6 stycken små "råttor" fick jag ta hand om. Vet intehur många bebisar det är uder den andra honan, men det visar sig väl om någon vecka när man kanske får börja gräva lite i boet.

Både glädje och sorg idag alltså =)

Krabat

Tänkte jag kunde ju skriva lite om min lilla plutthäst.

Det som hänt nu nyligen är att han varit utlånad på prov, sedan skulle de ha fått ta honom på foder innan försäljning. Men hade jag vetat hur han skulle få det så hade jag stoppat det och talat om att det inte skulle fungera, men nu blev det som det blev.
Jag ifrågasatte när jag var och lämnade honom om han skulle stå ensam, vad jag förstod av svaret så skulle han stå själv någon dag eller två då de inte pratat med tjejen där deras andra två hästar står. Notering alltså att de redan har två hästar och borde veta att hästar är flockdjur och inte gillar att vara själva.

När han gått en vecka ensam så ledsnade han och drog genom staketet, ut på E4:an och längs med den en kilometer ungefär innan han blev fångad av en bilist som stannat vid macken. Detta hände i onsdags kväll, jag fick ett sms igår (torsdag) morse om att han rymt, men var infångad och nu stod i ett annat stall. Eftersom jag själv då låg i magsjuka och varken kroppen eller knoppen mådde bra så antog jag att jag fick sms:et bara för att få veta vad som hänt. Men på eftermiddagen så ringer dom och vill att jag hämtar hästen. Talar om att jag har magsjuka och inte kan åka på en gång, men att jag kan ta det nästa dag (idag). Det var helt okej för dom, men Krabat skulle få stanna inne tills han blev hämtad.
Bara att ringa grannen som alltid ställer upp på mig och hästarna. Han kom imorse, vi tog hans bil och han körde, mycket skönt för mig eftersom väglaget var lika med is överallt. Lastade in Thor och åkte, väl framme så öppnade vi transporten, Thor gnäggade och Krabat nästan kastade sig in i transporten till kompisen.

Jag förstår inte hur man tänker? Klart en häst kan gå själv ibland, klart en häst ska kunna vara själv medan kompisen är iväg på motionering eller tävling eller sådant. Men att planera att en häst ska gå själv?? Speciellt en ung häst?? Jag förstår det inte...

Vet inte hr jag ska göra med Krabat nu, men alternativen som jag väljer mellan är att:
1. Rida in honom under våren och sälja till sommaren.
2. Lämna iväg till försäljningsstall där de får rida in honom och sälja.

Vet inte vilket alternativ som blir bäst, men jag behöver ju inte bestämma mig på en gång.
Vill ju helst att han ska få en chans på tävlingsbanorna, gärna fälttävlan.

Magsjuk =(

Har mått riktigt dåligt, men nu orkar jag åtminstone starta datorn och sätta mig i soffan.

Vaknade inatt och hade ruskigt ont i magen, gick på toa och fick klämma en stund. Tillbaka till sänge, kollade klockan som stod på 03.15. La mig, men hann inte mer än lägga mig innan jag fick en sådan ruskig värk i magen. Är inte ofta jag gråter av smärta, men nu var det riktigt nära. Fick gå på toa igen och där satt jag länge och väl, så fort jag försökte gå därifrån så var det bara att sätta sig igen. Kände även att kräkningarna inte var långt borta och mycket riktigt så kräktes jag en omgång. Sen tillbaka på toalettstolen för mer tömning av tarmen.
Tillbaka i sängen vid 04.30!!!!
Lyckades somna en stund då det äntligen slutat göra ont i magen. Upp igen vid 8-tiden för att
kräkas en gång till.

Har haft en hemsk dag, har haft ont överallt i kroppen och vätskebrist och feber. Har mest frusit, men ibland har jag svettats. Lovisa har varit lite stökig, men ändå väldigt snäll. Värst var när jag hade så ont överallt att jag inte kunde ligga ner. Det gick skapligt att halvsitta, att gå upp var inte att tänka på.
Lyckades ändå förbereda lite middag till familjen och plocka undan i köket. Har sedan spenderat kvällen i sängen, men nu har jag fått i mig en panodil, lite vätska och lite mat. Potatismos och så fiskpinnar med bortskrapad panering blandat med lite gräddfil, magen verkar ha accepterat det, men jag känner mig långt ifrån frisk.

Krabat....
Det är ett kapitel för sig, men han ska hem imorgon =(

Vilken ände börjar man i?

Det har hänt så mycket sista två dagarna att det känns som det gått flera veckor.

I måndags kväll fick sambon dra iväg och jobba hela natten. Jag blev ensam med barnen och det kändes nervöst. Men bonusbarnen sov så gott i sina sängar så det gick ju jättebra
Vaknade tidigt på tisdag morgon och hade svårt att somna om innan sambon kommit hem igen och fått med sig barnen till skola och dagis. Sen var det ju bara till att kliva upp tidigt då jag skulle med Thor och Vittra till hovslagaren. Grannen G kom och hjälpte till och följde med så jag slapp vara ensam. Känns alltid bättre att ha någon med ifall det händer något. Är ingen höjdare att åka själv med två hästar och bebis. Lastningen hemma gick bra, Vittra halkade lite på luckan men då passade jag på att be henne gå framåt så det gjorde hon utan att "tänka sig för". Lugnt och stilla i transporten hela vägen.
Vid urlastningen så halkade Thor, men ingen skada skedd då heller.
Vittra fick bli verkad först och det gick ganska bra, första gången hon var med till smedjan och hon skötte sig superbra. Sen fick hon stå och vänta länge medan Thor fick nya skor, blev lite otålig men skötte sig jättebra, är supernöjd med henne.
Blev en liten miss när hovis skulle verka strålen på Thors vänstra framhov, kniven var felvässad och skar inåt istället för utåt så det blev en rejäl grop och blodet rann friskt. Men ässjan var igång och en hästsko var varm så han brände ihop det. Stackars Thor måste ju ha tyckt det gjorde jätteont, men han stod nästan helt still och jag är jättestolt över honom. Inga bekymmer sedan när hovis skulle fortsätta med skoningen.
Hem igen med hästarna och då var jag ganska trött så Lovisa och jag pausade i sängen ett tag. Sen fick jag åka ner och handla helt själv, sambon var hemma med alla barnen. Jätteskönt med en liten stund för mig själv. Åt tacos till middag, fast med kyckling istället = supergott. Köpte paprika till och tog tillvara på alla frön så förhoppningsvis blir det paprikaplantor i sommar.

Fick ont i magen under kvällen, tror det berodde på att jag varit nervös inför idag. Det släppte efter vi varit hos kirurgen idag.
Morgonen idag började med att grannen G kom och tog med sig Hampus. Känns jättebra att han hjälper till med sådant, han har varit slaktare innan han gick i pension och är en riktig djurvän. Jag tror man måste vara djurvän för att kunna jobba som slaktare, men den diskussionen ska jag spara till en annan gång.

Sen vilade jag i sängen medan Lovisa sov en timme. En snabb dusch och så iväg till "byn" (Hudiksvall). Först samtal med psykologen, mest pratade vi om Lovisa idag.
Sen blev det lite shopping på Överskottsbolaget innan vi hastade till sjukhuset.
Kirurgen kikade lite och jag fick visa var jag hade ont då han hade lite svårt att se det på en gång (måste ses som positivt att det inte syns, antar jag).
Sen blev det lokalbedövning, först stack det till och sved lite och det var lite jobbigt, men sen när han fortsatte så gjorde det så ont att jag slutade andas och skrek av smärta. Fy f*n vad ONT det gjorde!!! Tog en stund innan jag kunde börja andas normalt igen, fick verkligen tvinga fram andetagen till en början. Tur man har människor runtomkring som påminner en om att andas.

Sen var ju känseln borta så jag kände inte när han snittade upp såret igen. Fick en kompress mot såret och så var det liksom klart för idag. Nu var jag ju beredd på vad som skulle hända så jag var inte lika skakad efteråt som jag var förra gången. Fick höra idag att nu var det bara en väldigt liten "abscess" som han tog bort, den var stor som en ärta idag. När jag opererades i höstas så hade den varit i storlek hönsägg!!!!!! Inte undra på att det tagit lång tid att läka och att jag har haft så jä*la ont.

Väl hemma så ville jag ta bort kompressen, fick ställa mig i duschen då den fastnat lite, gjorde ändå ganska ont att ta bort den, men bättre ha det gjort medan jag hade lite bedövning kvar. Det rann rätt friskt med blod då, men nu har det lugnat sig lite. Jag har ONT, men har å andra sidan inte ätit några tabetter sedan 06 imorse. Så det får bli lite painkiller innan läggdags nu.

Hampus

Katten Hampus har varit min följeslagare sedan 2001. Vi har haft mycket kul ihop och gjort en massa saker tillsammans. Han har bott med mig på många olika ställen och alltid troget följt mig till stallet/hästhagen.

Han var 8 veckor när han kom till mig. Då jobbade jag nätter på hotell Ibis vid Arlanda och de första två nätterna fick han följa med mig på jobbet. Sen var jag ledig 5 nätter så då gjorde han sig hemmastadd och fick stanna hemma sedan när jag jobbade. Det var ett väldigt tjafs med han jag jobbade med om namnet, han tyckte bestämt att det var en Elvis. Men då jag haft en kanin som hette Elvis och som redan har en speciell plats i hjärtat hos mig så fick det till slut bli Hampus.

Hampus och jag hade det jättebra, jag bodde ensam och var singel så han blev min sambo. Han sov med mig under täcket och han fick en egen tallrik vid bordet när jag åt. Han var väldigt känslig för min sinnesstämning och var jag arg så gick han undan tills jag lugnat mig.
Han sov ofta på tvättställningen, den som han numera är rädd för av någon anledning.

När jag skaffade mig kille så blev Hampus lite svartsjuk, han skulle gärna ligga närmast mig och kom ofta och klämde sig in emellan mig och killen. En dag grälade jag med killen, han kritiserade min bror och det gillade jag inte. Han stod med dörren öppen och Hampus som hört att jag var arg smet ut. Då hade han aldirg varit ute innan så jag blev ju jätterädd att han aldrig skulle komma tillbaka, men efter en timmes letande och lockande så hittade jag honom. Tror han var runt halvåret då.

När Hampus var ungefär ett år gammal så åkte jag ner till Skåne för att jobba med galopphästar. Allt var klart så jag skulle kunna ta med mig både häst och katt ner. Men vad jag inte räknat med var att jag skulle tvingas ha Hampus instängd på mitt rum hela dagarna. Det tyckte varken jag eller han om. Han började rymma ut och jag trivdes inte heller på jobbet så vi flyttade igen.

Den gången blev det till en lägenhet i Eskilstuna. Men då jag jobbade i Sollentuna (Stockholm) så var vi inte där så mycket. Antingen åkte han med mig för att sova med mig hos mina föräldrar eller så sov han hos killen jag hade träffat i Eskilstuna. Så småningom blev det att vi flyttade in hos killen i Eskilstuna. Då skaffade vi en till katt, en jättefin svart katt som döptes till Felix.
Hampus och Felix busade massor ihop och de trivdes med varandra och att bo i lägenhet.

De båda var med på semester till mina föräldrars stuga i Hälsingland och där fick de gå in och ut som de ville vilket de trivdes med.

Så flyttade jag ut på landet utanför Eskilstuna, då fick båda katterna börja gå in och ut som de ville hela tiden och de kunde även stanna hemma när jag skulle iväg. De var ju då kastrerade båda två så jag behövde inte bekymra mig om att bli skyldig till några kattungar.
Hampus följde ofta med mig till stallet och ibland när jag kom på morgnarna var han redan där och väntade (jobbade natt då också).
Glömmer aldrig då jag kommer in i stallet på morgonen och i ljuset från den svaga nattlampan ser jag en stor klump ligga mitt på golvet. Blev jätterädd och frös till is, sen hör jag Hampus jama och så ser jag han kommer gående och är sååååå himla stolt över sorken han fångat till matte. Ja, han har alltid varit en jägare och det är många möss jag fått ta död på då han taigt hem dom för att leka med. Men jag vägrar titta på dödsleken så då har jag slagit ihjälp mössen omgående så har Hampus fått tillbaka dom sen.

Fick en till katt av min bror, en Hitler blev det denna gång. Jag tyckte egentligen jag hade nog med katter, men kunde inte motstå den lilla sötnosen när han kom och kröp ner hos mig och ville sova med mig när vi vad där på besök.
Så Hampus fick en till kompis och även det tyckte han var okej, han var ju ändå mest ute och jagade möss och sork.

Så flyttade vi igen, jag och katterna. Men bara 2 km bort till ett annat hus med trevligare hyresvärd. Där stormtrivdes Hampus, han gick in i alla husen på gården och fick mat och kel överallt. Hyresvärden fru var glad åt att han fångade sorken som annars åt upp allt i hennes växthus.

Så en dag (hösten 2005 har vi bläddrat fram till nu, åren går) så hittade jag en övergiven, mager katta vid garagen. Inte ett hus i närheten förutom de som hörde till gården så jag visste inte vem som ägde stackars katten. Hon togs med hem, där hon fick vatten och lite mat. Jag stängde in henne på toa först och Hampus stod utanför och morrade och fräste, tyckte väl att det var nog med katter i huset.
Men hon accepterades och hon blev kvar i familjen. Jossan kallade jag henne för. Hon fick kattungar några veckor senare, men ingen överlevde, tack och lov överlevde Jossan, vilket jag inte trott då hon var så väldigt mager och svag när hon kom till oss.

I December 2006 flyttade vi till Bergsjö. Hampus tyckte då inte om att åka bil längre, men med en filt över buren så var han tyst och sov mesta delen av vägen. Han hade även utvecklat vanan att "snutta" på filtar.

När Hampus var liten så busade min bror mycket med honom, även jag busade med honom och jag hade ofta rivsår på armarna. Men han lärde sig snabbt att ALDRIG göra något mot en människas ansikte.

När vi bott här ett tag så började Hampus bli lite konstig. Han kunde när som helst komma farandes mot benet på mig och jag tog det mest som skoj, men nu undrar jag ju varför han gjorde det. Han kunde även när som helst bli svart i ögonen och då har det varit bra att hålla sig undan för då är klorna snabbt framme om man så bara böjer sig ned för att klappa han.

Har dock inte sett det som ett problem förrän nu på senare tid, de sista 3-4 veckorna ungefär. Han är lite okontaktbar och det känns som han inte är medveten om vad han gör.
Han har även börjat slåss mycket med grannkatter och klappar ofta till Hitler och hunden Gibson.
Katten Felix försvann vid midsommar 2007, han gick iväg och har inte kommit tillbaka, vad osm hänt vet jag inte, men jag hoppas han fick ett snabbt slut. Han var väldigt skygg för människor och det var knappt jag fick komma fram till honom när han var ute. Inomhus så gömde han sig oftast under sängen när det kom besök.
Katten Jossan fick tas bort under hösten 2008, hon kom hem och släpade ena benet efter sig och när hon efter 2 veckors innevistelse fortfarande haltade kraftigt så fick hon avsluta sina dagar. Hon var ingen lätt katt att ha inomhus, hon älskade sin frihet och gav man henne den så var hon alltid tillgiven, men försökte man hålla henne fast så stretade hon med alla krafter. Båda bildligt och bokstavligt!

Jag tror den största förändringen hos Hampus kom när Felix försvann. Jag tror de var riktigt bra kompisar, Felix var den enda katten som Hampus aldrig riktigt "bossade" över som han gjort med alla andra.

Nu ska Hampus få somna in, vilken dag vet jag inte, men beslutet är taget och oåterkalleligt.

Min mamma

Hon är den bästaste och underbaraste människan i hela världen. Vet inte vad jag skulle göra utan henne. Förmodligen bryta ihop 3 gånger om dagen.

Min mamma är bäst!!!!

En jobbig helg

Har inte mått bra alls i helgen, känns verkligen att besöket hos kirurgen är behövligt. Förstår inte varför jag måste vänta hela tiden, jag blir ju bara sämre medan jag väntar. Känns lite som att man ringer in för att man skurit sig i fingret och får till svar att man får komme in tre dagar senare för då har de rätt personal på plats som kan sy ihop såret =(
Äter lite starkare tabletter igen och vet inte hur jag mår från timme till timme. Ibland mår jag hyfsat bra och orkar göra saker en stund. Sen kan det slå om och jag kan få yrsel och bli trött. Smärtan hålls hyfsat borta med piller så den klagar jag inte över. Men att helt plötsligt bli yr i huvudet och inte orka lyfta Lovisa känns lite jobbigt ibland. Är lite nervös för hur det ska gå imorgon när jag är hemma själv med henne, men det blir väl till att skjutsa henne runt i barnvagnen inomhus. Tror jag är ganska ensam om att skjutsa min bebis i barnvagn när jag ska förflytta henne inomhus, men jag orkar liksom inte.
Hästarna var på rymmen igår igen också, låg kvar länge i sängen på morgonen och helt plötsligt hör jag hur det knirrar som av hästhovar utanför fönstret. Låg kvar och lyssnade för jag trodde jag hörde fel, men det var hästarna som tagit sig hem igen. Så det var bara att kasta sig ut och ge dom vatten och stänga hagen så dom blev kvar hemma nu istället.
Var upp till hagen och skottade fram för att eventuellt gå tillbaka med dom. Sen blev jag så trött och slut att jag fick lägga mig och vila. Hör sen hur Thor gnäggar förtvivlat, då hade de andra dragit iväg igen, men nedersta tråden var kvar vid grinden och den vågar inte Thor gå över.
På väg ut så kommer grannen och knackar på och talar om att hästarna är lösa (barnen hade sett dom). Men jag hade ju märkt det redan så jag var ganska snart ute.
Hinner till brevlådan innan jag ser hästarna, där kommer grannen med hästarna gående bakom, en plastbytta med ris är bra att lura nyfikna hästar. Så de var snabbt inne i hagen igen. Sen kom grannen G (som jag ringt för att få hjälp) och vi hjälptes åt att fixa grindtrådarna och satte ut elaggregatet som hängt inne på upptining. Men det verkade dessvärre inte som om hästarna fick så mycket ström i sig när de gick mot staketet tyvärr. Vet inte hur vi ska lösa det, jordspettet är ett riktigt spett som är rejält nerslaget och alla trådar är kollade och allt ska fungera.
Mitt alternativ är att klippa Vittra (som är den som går igenom tråden) och se om det hjälper lite bättre. Annars får vi nog koppla isär trådarna och fixa så den undre tråden är lika med "jord". Men det blir lite bökigare att fixa så jag hoppas vi slipper det.

Har fått rapport och bilder från M om Krabat. Hon har suttit på honom och han har fått prova gå över bommar, hårdträning från början ;D Det känns som det fungerar bra mellan dom, så nu hoppas jag bara att det verkligen är så!

Har fått en ny granne! En Filippa har kommit till världen. J hade samma komplikationer som när hon fick första barnet (rejäl blödning så de blev tvungna att operera och ge blod), men hon såg ut att må prima och jag lovar att jag är GRYMT avundsjuk på hur pigg hon såg ut att vara. Men jag är ju glad för hennes skull! Hoppas jag orkar titta över till henne under veckan som kommer, vill ju se det lilla underverket som jag hoppas kommer bli Lovisas kompis senare. Helt uderbart med en nästan jämnårig lekkompis!!

Mitt psyke mår inte bra just nu. Ska bli väldigt skönt att få träffa psykologen på onsdag, känns som jag har lite att prata om nu. Har ju aldrig träffat någon som precis fött barn tidigare, nu när jag träffade grannen så var det ju en vecka efter hon kommit hem från BB och hon var precis lika pigg och frisk som hon varit tidigare.
På fredag blir Lovisa sju (7!) månader och jag har glömt bort hur det är att vara frisk och ha ork i kroppen. Om jag ändå vetat hur man ska må efter en förlossning, om någon kanske ifrågasatt hur jag mådde då vi åkte hem från BB. Jag hade ju så ont att jag knappt kunde gå, än mindre stå och så blev det ju också ambulans in två dagar senare. Sen dröjde det ytterligare två dagar innan behandling sattes in.
Tänk om någon hejdat mig på väg hem från BB, någon som frågat hur jag mått, någon som är van att se nyblivna mödrar och vet hur ont/dåligt de brukar må.

NU vet jag, men nu är det för sent. Nu har jag fått gå igenom flera månader av fysisk och psykisk nedbrytning. Ingen har kunnat hindra det som hände, men någon hade ju kunnat ifrågasätta. Det jag lärt mig är att läkare, sköterskor och annan personal aldrig frågar hur man mår, man måste själv tala om exakt hur dåligt man mår och verkligen se till att dom förstår vad man säger.
Om någon frågar hur jag har det och jag svarar att: "Jo, det fungerar". Så frågar de inte vidare utan de nöjer sig med svaret och tror att jag är problemfri. Men när jag säger så, menar jag att jag egentligen mår skit, men att jag får ihop vardagen ändå.

Känner mig bitter idag =(

Här händer inget alls...

Jooooo, det gör det ju, men inget så där speciellt.

Krabat verkar trivas bra hos M, han blir pysslad med och borstad och får gå promenader. Han står själv, men det verkar han acceptera bra, är lugn och äter och dricker och inga tendenser att dra genom staketet. Känns jättebra att han är så nära så jag kan hälsa på han inom 5-10 minuter om jag får känslan att det behövs.

Har haft ett par lite sämre dagar, varit trött och orkeslös, men idag blev det åtminstone en promenad till hästhagen med barnvagn och hund. Kändes lite bättre efter det, nu ska jag bara fortsätta med promenaderna VARJE dag och inte fuska bara för att jag är trött. Det ÄR inte så långt och det ÄR inte för kallt, bara att dra på sig overallen och gå i den takt jag orkar ju!!!

På söndag blir det årsmöte med Skogshästen. På tisdag ska Thor och kanske Vittra åka till hovslagaren. Onsdag blir heldag i Hudik, både psykologen och kirurgen ska besökas. Nästa lördag är det årsmöte för FNH Gävleborg, känns som helgerna börjar bli fullbokade framåt våren nu, jättekul att man har något att se fram emot, men samtidigt vill jag ju också vara hemma med familjen och träffa bonusbarnen. Men att dra med dom på möten känns inte lockande, hellre får de åka med när de kan få åka släde eller sitta på ett vedlass eller göra något annat kul. Lovisa är ju liksom nöjd bara hon får vara med än så länge.

Nä, nu ska jag spela lite tv-spel med min älskling. Djuren har fått mat och vatten så nu är det bara jag, älsklingen och Lovisa som ska mysa ikväll <3

Dom gillar mig =)

Dom på besiktningen alltså... Varje gång jag åker dit vill dom att jag ska komma tillbaka ;D
Visste ju att bromsarna på hästtransporten behövde fixas, men att det var obefintlig bromsverkan på 3 hjul!!! var jag inte beredd på. Bromsbeläggen är troligen helt slut överallt så de ska bytas till att börja med.
Utöver det så var det höger baklyse och bromslampa som inte fungerade, men det visste jag redan, har bara varit lat och inte åtgärdat det eftersom den inte varit ute längs vägarna och jag visste att det ändå skulle anmärkas på bromsarna på besiktningen.
Så nu hoppas jag att sambo och svärfar ska fixa bromsarna så jag slipper anlita verkstan.

Märkte igår kväll när Lovisa ville bita på mitt finger att där har minsann en liten tand tittat fram =) När man tänker efter så har det varit lite små antydningar till det dagarna innan, men inget jättegnäll på min lilla tös. Hon har varit mest lugn och snäll, lite mer dämpad än vanligt i måndags, kanske lite feberkänning då? Tur jag hittade en bitring åt henne i fredags, verkar ha varit i precis rätt tid jag köpte en. Har letat och letat och inte hittat någon, men så var jag på apoteket och där hade de en jättebra, några kronor dyrare än i vanliga affärer säkert, men hellre det än att leta över hela Sverige.

Idag hoppas jag att M ska komma hit så vi kan testa om Krabat vill åka transport. Vill han inte åka själv så tänkte jag att Thor skulle få följa med, men jag är ganska säker på att han går in själv idag faktiskt. Men helt säker kan man ju aldrig vara när man handskas med djur.

Blodad tand?

Inte riktigt, det är fingret som blöder. Våran diskmaskin har ju inte fått tagit plats där den ska eftersom vi måste fixa lite först så att slangarna till och från den fryser annars. Fyllde den idag och så vändr jag mig iväg lite och då tippar den (den var öppen och nedre korgen var utdragen), tänker mig inte för utan jag greppar tag i den för att slippa porslinskross. Men det som händer är att jag får halva fingret söndskuret då jag tar tag ovanpå maskinen och där är det riktigt vassa stålkanter. Skyndar mig in på toa (tur Lovisa precis somnat och inte vaknade) och det rinner rejält med blod. Sköljer av fingret, men inser att det är bäst att försöka stoppa blödningen först, så jag får fram lite attiraljer och virar runt fingret.
Har sedan tagit bort och gjort om allt en gång till. Bra är ju att alla bakterier förmodligen runnit ut med bodet, lite jobbigt med värken men det går ju snart över.

Är det en otursdag idag??

Vågar jag ge mig ut med traktorn så hästarna får lite mat?? Har ju hört att det brukar ske 3 saker av allt så jag undrar vad nummer 3 är för dagen?? Känns som jag bara ska gå och lägga mig med täcket över huvudet och vakna igen imorgon.
Men då rasar väl taket in över oss :S

Takskottningen är förhoppningsvis fixad, kommer ett par gubbar i slutet av veckan och fixar den halvan av taket där snön inte rasar ned.

Inte alla hästar hemma

Nix, nu har hästarna rymt!

Grannen knackade på och meddelade att de var ute på vift. Tog med Lovisa i barnvagnen och begav mig upp till stora hagen, där stod dom instängda och verkade inte förstå varför det saknades mat åt dom.
Tur man har bra grannar!!!! Han som knackade på hade mött dom när dom var på väg ut till stora vägen, men då hade dom ju vänt och dragit sig mot stora hagen istället. Men dom hade gått förbi den och fortsatt vägen fram, men sen fått möte av en bil igen, vet inte om dom då kanske insåg att det var bäst att gå in i hagen där dom brukar gå. När jag kom dit var dom då instängda och ingen häst skadad, de verkade ha lugnat ner sig en aning också.
Hade tänkt lasta Krabat idag, men nu blir det inget av med det =(

Istället blir det till att försöka få tag på G så han kan hjälpa mig upp med mat och vatten. Skulle behöva gå runt staketet en vända också, men det går liksom inte med barnvagn och jag kan inte heller lämna Lovisa för att gå runt. Det är väl en dryg kilometer runt gissar jag, och snö till midjan på de flesta håll = tar en bra stund att gå runt =(

Igår skottade vi lite mera tak, var taket över ytterdörren som blev avskottat, jätteskönt!
Fick skälla på barnen ett par gånger då de var bredvid gästsugan och lekte i snön, är livrädd att de ska få takras över sig, verkar som de förstod mig till slut när jag talade om för dom att dom kan bli begravda i snö = ingen luft = död unge.

Lilla F var så duktig när hon var på promenad med mig på förmiddagen, hon gick en bra bit själv med hunden och så drog hon barnvagnen långt också. Hon är så duktig och lättsam när man är själv med henne.

Snön ligger vit på taken

Fast nu börjar det lysa svart här och där =)
I fredags var jag och Erik upp på gäststugan och skottade av det värsta från ena sidan. Igår fick jag börja på andra sidan och det gick så bra att Erik inte behövde hjälpa till. Solen var bra hjälp och det lossnade stora sjok emellanåt.
När jag sedan var inne i huset hörde jag hur det kanade snö från taket, vet inte hur mycket det trillat ner, men tillräckligt för att hästarnas stig på baksidan av huset blivit svårframkomlig. På framsidan finns det snörasskydd, vilket troligen kommer tas bort till sommaren. Bättre att snön rasar ner och blockerar källardörren och raserar den ruckliga balkongen än att taket på huset rasar in.
Idag skiner solen igen och det droppar från taket och är väl säkert en 20-25 plusgrader ute i solen. Termometern visar -3 celsius och att ta på sig overallen då känns inte så kul, kommer bli jättevarmt, men man slipper ju få in snö vid midjan som man får annars.

Gårdagen var en härlig dag tyckte jag. Vi var ute och sen blev det lite mellanmål inne. Sen drog vi tjejer iväg och handlade lite till kvällsmaten, hemgjord pizza =) Sen kunde jag göra pizzadegen och diska medan Lovisa satt i barnstolen och kollade på mig. Men sen blev hon trött o hungrig så hon fick mat och sen somnade hon i vagnen så jag kunde fixa pizzan och vi fick äta i lugn och ro. Pizzan blev fantastiskt god, själv hade jag tonfisk och ananas på min och det var jättegott. Erik fick salami, champinjoner och tomat på sin och även den sägs ha varit god.

Pratat med kirurgen

Ja, inte var det något han sett som jag inte redan visste...

Det syntes tydligen på magnetröntgen att det fanns vätska kvar under huden. Så jag ska in (förhoppningsvis för sista gången) och få såret öppnat och spolat (under lokalbedövning). Är inte ett dugg sugen på att åka in, men är ju tvungen om det ska bli bra någon gång. Vet exakt hur ont det gör att få en spruta med lokalbedövning, det gör så ont att jag gråter. Vill inte, vill inte, vill inte... Men å andra sidan så är det en smärta som är över på några sekunder, så det är hanterbart. Bara att se till att Erik kan följa med så ska det gå bra.

Har fått antibiotika utskrivet som kirurgen tyckte jag skulle börja ta om det börjar göra ont. Så den är uthämtad och första pillret är redan taget. Har ju haft ont lite igen och ätit piller sedan i onsdags så det känns som det är lika bra att peta i sig antibiotikan, så kanske jag slipper de starka smärtstillande?

Skulle ju lastträna Krabat idag, men det kom lite för mycket snö igår så ekipaget (bilen o transporten) är inte framskottade riktigt än. Men jag tror det kommer gå bra imorgon, kanske får han flytta imorgon i så fall. Ska höra med M som ska ha honom hur hon vill ha det.

Tyckte jag såg spår av lus på Frezia så jag tog det säkra före det osäkra och har klippt henne under manen och sprayat sebacil och så fick hon en dos "perfect" (insektsmedel som även fungerar mot lus). Ska ge de andra varsin dos "perfect" och hoppas att det är falsklarm. Troligen bara jag som är nojig, men ibland för man vara det.

Lovisa har fått börja prova på lite annat än bara bröstmjölk och välling nu, hon har ätit välling i 2-3 veckor nu och brukar få en flaska (2 dl) om dagen. Har provat ge päronpuré och det tyckte hon jättemycket om. Idag köpte vi päron-mango och det gillade hon från första stund, ville bara ha mer och mer =)
Känns verkligen ibland som att man har en liten apa som man ska lära olika konster :S Hon ska lära sig äta riktig mat, att prata, krypa, gå, använda kroppen på alla sätt och tusentals andra små saker som man inte tänker på att hon lär sig. Hon verkligen ÄLSKAR sin gå-stol, det lyser om henne när hon tar sig bakåt och hon skrattar och är så nöjd nästan jämt.
Sitta utan stöd kan hon göra i en timme utan bekymmer, hon brukar även sitta upp i vagnen inne medan jag kör omkring på henne, mycket smidigare för min kropp att köra omkring henne i barnvagnen än att bära omkring henne hela tiden.
Tyvär har vi haft alldeles för kallt på golvet så hon har spenderat väldigt lite tid på mage, men det försöker vi ta igen nu och jag hoppas hon ska börja lära sig krypa snart. Fast å andra sidan så känns det väldigt bra när man lämnar henne på en plats och vet att hon inte tar sig därfrån.
Ikväll stod hon upp i sängen (lutad mot mig såklart) en bra stund, hon börjar få bra med muskler överallt i kroppen.

Har förpassat storlek 74 till minnenas värld, nu är det storlek 80 som gäller för lilla damen. Hon växer så snabbt och vi har så otroligt mycket kläder att hon inte hinner prova alla ens. Hittills har vi köpt några par strumpor och en overall åt henne, allt annat är ärvda kläder eller presenter. Lär väl bli lite mer kläder när mina föräldrar kommer hem från Thailand, har beställt foppa-tofflor åt bonusbarnen och skor av något slag till Lovisa. Så får vi se vad det blir för kläder som min mamma hittar. Hon bara älskar att shoppa kläder, speciellt åt andra och speciellt när det är billigt. Största problemet är väl att få med allt hem i resväskan ;D

Rasar taket in snart?

Det snöar dag igen, det riktigt vräker ner och temperaturen är ynka 4 minus. Är rädd att taket ska börja rasa in av all denna snö, misstänker att det är några ton som ligger på taket.
Måste se till att det skottas så snart det bara går, men jag är höjdrädd och har för dåligt med ork för att ens fundera på att göra det själv. Erik har inte tiden och är även han höjdrädd så inget alternativ det heller tyvärr.
Så förhoppningsvis kommer det en med erfarenhet inom området, det kostar, men det blir nog billigare än ett raserat tak. Har hört oroväckande knak från taket idag så jag hoppas han hinner hit och skotta innan det är för sent.

Lovisa och jag myser inne idag, var ute förut och skottade lite, men min ork tar slut för fort så det var inte mycket som hanns med, blev en gång från huset och så skottade jag av taket på traktorn, provade även att få bort lite snö från taket på gäststugan och det gick bättre än väntat, men tungt och svårt var det.

Lastade Krabat igår igen och det yrde lite snö så Lovisa fick ta plats i transporten (i barnvagnen då alltså) så ingen Thor kunde hjälpa till. Krabat ville inte gå in själv, men han följd snällt med mig in och stannade även kvar en stund. På slutet stannade han kvar bra länge så jag kunde backa ut han ett steg i taget. Provade som avslutning att bara gå halvvägs in och sen backa ut honom och han såg väldigt fundersam ut, men gjorde som jag bad han om.
Idag är det på tok för mycket snö för att jag ska fundera över att lasta, men imorgon kanske vi hinner prova igen. Hade tänkt köra Krabat på lördag om allt fungerar.

Nya tag

Idag har Krabat stått i hästtransporten =)
Visserligen fick Thor gå in först, men sedan gick han med mig 2 gånger in. Gick inte att skicka in han själv, men han visade inga tendnser till att stå på bakbenen åtminstone.
Jag höll på helt själv med Lovisa sovandes i bilstolen, så det blev inte att det stängdes bakom honom, vilket nog kanske var bara bra.

Ska försöka ta mig tid att prova igen imorgon, bara sambon hjälper mig att dra loss bilen först... Fastnade med den när jag skulle parkera den på gårdsplan, det är ju inte plant och så är snön rätt hal så för att ta mig upp för backen som jag hamnat i så behöver jag hjälp av traktorn. Provade själv att dra den med traktorn, men fick den inte ända dit jag ville, blev ju lite komlicerat i och med att transporten sitter fast baktill och den är rätt tung. Men ingen idé att koppla bort den där den står just nu. Men sambon har lovat hjälpa mig ikväll =)

Lovisa var lite ledsen ett tag för jag var ju inte med henne hela tiden, men så fick hon åka med i traktorn och sen gav vi hästarna vatten och då var hon lugn. När vi kom in och jag började klä av henne förstod jag varför hon inte ville somna om, det kändes liksom på lukten... Så det blev ett bad och sen somnade hon ganska fort när hon fått lite mat också. Hon bara älskar att bada lilltjejen, nu har hon börjat sparka omkring med benen så det kan bli livat vid badningen framöver =)

Krabat då? Jo, tanken just nu är att han ska flytta, men eftersom han var rätt avig mot transporten idag så vill jag lasta honom några dagar här hemma själv först så jag vet att han är på rätt spår igen. Vill inte att det som hände i söndags ska få sätta några spår. Verkade som han litade på mig idag och han var relativt lugn hela tiden. Hoppas E hinner byta till vinterdäck på transporten ikväll eller imorgon så jag kan köra han en liten sväng också.