Hampus

Katten Hampus har varit min följeslagare sedan 2001. Vi har haft mycket kul ihop och gjort en massa saker tillsammans. Han har bott med mig på många olika ställen och alltid troget följt mig till stallet/hästhagen.

Han var 8 veckor när han kom till mig. Då jobbade jag nätter på hotell Ibis vid Arlanda och de första två nätterna fick han följa med mig på jobbet. Sen var jag ledig 5 nätter så då gjorde han sig hemmastadd och fick stanna hemma sedan när jag jobbade. Det var ett väldigt tjafs med han jag jobbade med om namnet, han tyckte bestämt att det var en Elvis. Men då jag haft en kanin som hette Elvis och som redan har en speciell plats i hjärtat hos mig så fick det till slut bli Hampus.

Hampus och jag hade det jättebra, jag bodde ensam och var singel så han blev min sambo. Han sov med mig under täcket och han fick en egen tallrik vid bordet när jag åt. Han var väldigt känslig för min sinnesstämning och var jag arg så gick han undan tills jag lugnat mig.
Han sov ofta på tvättställningen, den som han numera är rädd för av någon anledning.

När jag skaffade mig kille så blev Hampus lite svartsjuk, han skulle gärna ligga närmast mig och kom ofta och klämde sig in emellan mig och killen. En dag grälade jag med killen, han kritiserade min bror och det gillade jag inte. Han stod med dörren öppen och Hampus som hört att jag var arg smet ut. Då hade han aldirg varit ute innan så jag blev ju jätterädd att han aldrig skulle komma tillbaka, men efter en timmes letande och lockande så hittade jag honom. Tror han var runt halvåret då.

När Hampus var ungefär ett år gammal så åkte jag ner till Skåne för att jobba med galopphästar. Allt var klart så jag skulle kunna ta med mig både häst och katt ner. Men vad jag inte räknat med var att jag skulle tvingas ha Hampus instängd på mitt rum hela dagarna. Det tyckte varken jag eller han om. Han började rymma ut och jag trivdes inte heller på jobbet så vi flyttade igen.

Den gången blev det till en lägenhet i Eskilstuna. Men då jag jobbade i Sollentuna (Stockholm) så var vi inte där så mycket. Antingen åkte han med mig för att sova med mig hos mina föräldrar eller så sov han hos killen jag hade träffat i Eskilstuna. Så småningom blev det att vi flyttade in hos killen i Eskilstuna. Då skaffade vi en till katt, en jättefin svart katt som döptes till Felix.
Hampus och Felix busade massor ihop och de trivdes med varandra och att bo i lägenhet.

De båda var med på semester till mina föräldrars stuga i Hälsingland och där fick de gå in och ut som de ville vilket de trivdes med.

Så flyttade jag ut på landet utanför Eskilstuna, då fick båda katterna börja gå in och ut som de ville hela tiden och de kunde även stanna hemma när jag skulle iväg. De var ju då kastrerade båda två så jag behövde inte bekymra mig om att bli skyldig till några kattungar.
Hampus följde ofta med mig till stallet och ibland när jag kom på morgnarna var han redan där och väntade (jobbade natt då också).
Glömmer aldrig då jag kommer in i stallet på morgonen och i ljuset från den svaga nattlampan ser jag en stor klump ligga mitt på golvet. Blev jätterädd och frös till is, sen hör jag Hampus jama och så ser jag han kommer gående och är sååååå himla stolt över sorken han fångat till matte. Ja, han har alltid varit en jägare och det är många möss jag fått ta död på då han taigt hem dom för att leka med. Men jag vägrar titta på dödsleken så då har jag slagit ihjälp mössen omgående så har Hampus fått tillbaka dom sen.

Fick en till katt av min bror, en Hitler blev det denna gång. Jag tyckte egentligen jag hade nog med katter, men kunde inte motstå den lilla sötnosen när han kom och kröp ner hos mig och ville sova med mig när vi vad där på besök.
Så Hampus fick en till kompis och även det tyckte han var okej, han var ju ändå mest ute och jagade möss och sork.

Så flyttade vi igen, jag och katterna. Men bara 2 km bort till ett annat hus med trevligare hyresvärd. Där stormtrivdes Hampus, han gick in i alla husen på gården och fick mat och kel överallt. Hyresvärden fru var glad åt att han fångade sorken som annars åt upp allt i hennes växthus.

Så en dag (hösten 2005 har vi bläddrat fram till nu, åren går) så hittade jag en övergiven, mager katta vid garagen. Inte ett hus i närheten förutom de som hörde till gården så jag visste inte vem som ägde stackars katten. Hon togs med hem, där hon fick vatten och lite mat. Jag stängde in henne på toa först och Hampus stod utanför och morrade och fräste, tyckte väl att det var nog med katter i huset.
Men hon accepterades och hon blev kvar i familjen. Jossan kallade jag henne för. Hon fick kattungar några veckor senare, men ingen överlevde, tack och lov överlevde Jossan, vilket jag inte trott då hon var så väldigt mager och svag när hon kom till oss.

I December 2006 flyttade vi till Bergsjö. Hampus tyckte då inte om att åka bil längre, men med en filt över buren så var han tyst och sov mesta delen av vägen. Han hade även utvecklat vanan att "snutta" på filtar.

När Hampus var liten så busade min bror mycket med honom, även jag busade med honom och jag hade ofta rivsår på armarna. Men han lärde sig snabbt att ALDRIG göra något mot en människas ansikte.

När vi bott här ett tag så började Hampus bli lite konstig. Han kunde när som helst komma farandes mot benet på mig och jag tog det mest som skoj, men nu undrar jag ju varför han gjorde det. Han kunde även när som helst bli svart i ögonen och då har det varit bra att hålla sig undan för då är klorna snabbt framme om man så bara böjer sig ned för att klappa han.

Har dock inte sett det som ett problem förrän nu på senare tid, de sista 3-4 veckorna ungefär. Han är lite okontaktbar och det känns som han inte är medveten om vad han gör.
Han har även börjat slåss mycket med grannkatter och klappar ofta till Hitler och hunden Gibson.
Katten Felix försvann vid midsommar 2007, han gick iväg och har inte kommit tillbaka, vad osm hänt vet jag inte, men jag hoppas han fick ett snabbt slut. Han var väldigt skygg för människor och det var knappt jag fick komma fram till honom när han var ute. Inomhus så gömde han sig oftast under sängen när det kom besök.
Katten Jossan fick tas bort under hösten 2008, hon kom hem och släpade ena benet efter sig och när hon efter 2 veckors innevistelse fortfarande haltade kraftigt så fick hon avsluta sina dagar. Hon var ingen lätt katt att ha inomhus, hon älskade sin frihet och gav man henne den så var hon alltid tillgiven, men försökte man hålla henne fast så stretade hon med alla krafter. Båda bildligt och bokstavligt!

Jag tror den största förändringen hos Hampus kom när Felix försvann. Jag tror de var riktigt bra kompisar, Felix var den enda katten som Hampus aldrig riktigt "bossade" över som han gjort med alla andra.

Nu ska Hampus få somna in, vilken dag vet jag inte, men beslutet är taget och oåterkalleligt.