Ja, äntligen har Frezia och jag kommit ut på en liten promenad, tyvärr i samband med att Oliver gick genom trådarna och försvann bortåt grusvägen, men ändå.
Oliver brydde sig inte ett dyft om att han gick iväg själv, struntade fullkomligt i att jag och kompisarna ropade på honom, han bara gick och nosade i backen och försvann bortåt.
Som tur är kom L och fångade in honom, tur man har så underbara kompisar som alltid ställer upp när dom kan.
Frezia studsade lite på stället en bit från hagen, men ett stadigt tag i grimman så gick hon vidare.
Inga som helst bekymmer på hemvägen fast jag ledde båda. Frezia gick och halvsov och njöt av livet medan Oliver var lite mer på tårna, men ändå uppförde sig snällt.
Oliver ville förresten betäcka Frezia när vi stod och pratade på grusvägen, blev tvungen att drämma till honom med grimskaftet för att få honom att släppa greppet han hade om hennes manke. Då hoppade han ner och stod där helt oförståendes om vad han gjort och vad som hänt. Han försökte dock inget mer sen. Frezia varken uppmuntrade eller sa ifrån, hon bara stod och lät honom hållas. Måste få upp hennes självförtroende så hon börjar säga ifrån åt de andra. Hon är riktigt längst i rang i hagen verkar det som.
Gårdagen var jag helt slut, det enda jag fick gjort var att köra vatten till hästarna och jobba.
