torsdag 3 september 2009

När man trodde det var på väg att bli bättre...

Sista jag skrev så mådde jag bra, men bara en timme efter inlägget så kom SMÄRTAN!!!

Fick så ruskigt ont, det kändes som någon stack mig med kniv i rumpan. Men det gav med sig och vi gick och la oss och sov.
På morgonen var smärtan riktigt jobbig. Jag ringde in till BB och fick prata med barnmorskan som förlöste mig. Det som gjorde ont var en stor knöl som spände under huden. Fick åka in omgående och blev undersökt, när de petade så sprutade tårarna på mig, det gjorde så ont så jag var nära att ge upp. Efter lite diskussion mellan läkarna bestämdes att jag skulle bli opererad omgående, som tur var hade jag inte ätit så jag kunde sövas på en gång.
Efter operation fick jag inte amma på ett dygn, så Lovisa fick äta ur flaska vilket hon gjorde utan bekymmer, gick också bekymmersfitt att börja amma henne igen sedan.
Fick smärtstillande i mängder det första dygnet, det mesta i form av sprutor. På lördagen skulle det tas bort kompresser som suttit sen operationen, det gick inte så bra att ta bort dom då de torkat fast, riktig rejäl smärta så tårarna sprutade igen. Fick en spruta till som så sakteliga började göra verkan så jag kunde börja andas och slappna av igen.

Åkte hem under kvällen med skötselråd att tvätta med vatten och äta alvedon och diklofenak.
De hade ju öppnat upp och spolat rent på var, men fick dränage så det sista varet skulle rinna ut också.

Smärtfri blev jag inte, hade ont mer eller mindre hela tiden. På måndagskvällen började min ork tryta och på tisdagens morgon var jag helt slut, jag bara grät och kände mig stundvis ganska apatisk.Ringde BB igen och fick komma in för samtal, tog med en väska ifall vi skulle bli kvar denna gång också.
Efter lite prat med läkare så bestämdes att vi skulle stanna kvar och få prata med kurator.
Fick träffa kuratorn under tisdagen och fick även träffa en psykolog. Kom fram till att jag måste få bli smärtfri för att kunna börja må bra igen.
Så jag fick vara kvar på sjukhuset, fick massor av smärtstillande och mat och blev ordentligt ompysslad. Tog ända till fredagen innan jag var så pigg att jag orkade gå omkring på avdelningen, var även ner en sväng till huvudentrén och fick lite friskt luft.
Lördagen blev det promenad runt sjukhuset och även en sväng ner på stan, hade då fått till det med smärtstillande så jag äntligen började bli smärtfri.
Söndagen var jag så pigg att jag ville åka hem och det fick vi också.

Min mamma har varit här nu sedan i söndags och avlastat både mig och Erik vilket för min del varit helt underbart. Hon har städat, diskat, lagat mat och hjälpt till att få mer ordning både inne och ute. Barnens rum är nu färdigtapetserat och hon har både kittat och målat fönster på gäststugan.
Själv har jag gjort det som jag orkat för dagen, har målat lite och vilat en massa.

Besök hos kirurgen var det i onsdags, han fixade med dränaget så nu märks det inte att det finns där längre, det ska dock sitta minst tre veckor till.

Har blivit sjukskriven och kommer troligen fortsätta vara det 4 veckor till. Äter ju tabletter som gör mig både trött och snurrig så jag är inte fullt kapabel att sköta Lovisa själv än.