Inför Svågadalen runt så vill jag har Thor i bättre form, så nu är det hårdträning för den stackaren. Förra veckan var vi ute 5 gånger, varav 3 med tunga vagnen. Blev ett kort men hårt ridpass också och det märks att dressyrarbetet gör nytta när man har honom framför vagnen nästa dag. Blev även en tur med flakvagnen (som är liten och lätt i jämförelse med den andra vagnen), Lovisa satt i barnvagnen på flaket ochvi hade en rätt så trevlig tur.
Imorse var vi ute på en lång runda. Blev nästan tre timmar innan vi var hemma, då fick han dra tunga vagnen och rätt så mycket trav. Klart han var trött när vi kom hem, men nu känns det hoppfullt inför Svågdalen. Det enda som bekymrar mig nu är om hans skor kommer sitta kvar eller inte. Men hovis kommer hit veckan innan så det känns som jag gjort allt för att det ska fungera. Eventuellt kommer vi tvingas plasta någon hov, men med lite tur så slipper vi. Thor har fortfarande lite problem med hålväggar vilket gör att hoven ju fläks upp och det blir dåligt med något att fästa sömmarna i.
Oliver trivs bra med sina skor i fram. Vi tog en promenad i grimma i helgen och han sprang med mig och hade inga som helst problem att gå på grus. I måndags red jag han en sväng och det var en helt annan häst att sitta på. Han travade på ordentligt och var inga bekymmer att få upp han i galopp heller. Skritten var mycket mer avslappnad med långa steg, kändes toppen helt enkelt.
Oliver kommer bli kvar här, vet inte om det blir för alltid, men jag kommer köpa tillbaka honom så fort plånboken (eller banken) tillåter, sen får vi se vadsom händer. Jag vill köra in honom, tror han skulle passa bra som körhäst faktiskt.
Daisy växer och växer. Det är bra att hon växer, men hon växer så fort så hon har tunnat ut lite grann då hon inte är så sugen på pellets varje dag. Oftast äter hon ordentligt, men ibland är det något som stör och då äter hon inte. Då tar hon tillflykt till Thors rumps där hon känner sig trygg. Så skönt att han tar hand om henne, han är nästan lika bra som ett sto, men han gillar att vara "barnfri".
Själv är jag trött, ibland så trött att jag bara vill gå min väg och börja om livet på nytt. Men så finns det ju saker som uppväger dom där trötta dagarna, att se Lovisa le och skratta, att få se hur glad hon blir när hon klarat av att gå en liten bit, att få en kram av världens mest underbara sambo. Finns ju egentligen massor som uppväger allt som är jobbigt, men vissa dagar är det jobbiga i "större antal" och då känns det så ruskigt jobbigt. Men så kämpar man lite och tar sig vidare till nästa dag så går det bra igen.
Lovisa går lite varje dag nu, som mest har hon tagit 22 steg i följd, men oftast blir det kanske 4-10 stycken. Vissa dagar kryper hon hellre, men har hon någon att spexa för så ska hon visa att hon kan gå hela tiden.
Har hittat min kamera som varit borta sedan april =O Den hade glömts i en jacka :O
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar