Alltså inte så att jag halkar omkring på bananskal, men jag är med i matchen igen.
Livet styrs av MIG numera och inte tvärtom.
Jag har energi och ork att göra något bra av livet och det gör jag. Visst finns det stunder då jag säckar ihop mentalt eller fysiskt, men både kropp och knopp behöver ju vila ibland så det är ju inget konstigt med det, felet med mig är väl att jag vill köra på till jag är klar och struntar i om kroppen säger ifrån.
Hur skulle det se ut om jag till exempel däckade på kvällen och struntade i att gå ut med hundarna en sista gång?
Jag har till och med börjat laga mat och äta, trots att jag är själv hemma. Försöker få i mig frukost, lunch och middag varje dag, men inte alltid det fungerar. Jag önskar jag kunnat låta bli vågen, men jag vill ha koll på vad hundarna väger och då måste jag ju väga mig själv med dom för att få veta.
Jobb har börjat trilla över mig igen, är mest rädd att jag ska jobba för mycket, men hoppas jag ska kunna säga ifrån om jag känner att det tar för mycket av min tid med Lovisa.
Försöker utveckla en ny sida hos mig själv, eller försöka är väl fel ord egentligen. Men jag är mer öppen för allt möjligt som inte kan förklaras, så länge det inte kan motbevisas så väljer jag att lyssna på mitt inre och bilda min egen uppfattning.
Zita är en stor del av mig trots att hon inte fysiskt är med mig, jag bara längtar tills jag får träffa henne igen. Förhoppningsvis blir det i ny skepnad, annars lär det dröja väldigt länge innan vi ses igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar