Sagan om Frezia

Jag skriver ofta för att få rensa hjärnan och för att komma vidare när det händer jobbiga saker. Här kommer (ur min synvinkel) sagan om Frezia:


Våren 2008
Jag skulle egentligen inte ha en häst till, jag hade alldeles på tok för många redan. Men när jag läste om Frezia så smälte mitt hjärta och jag ville ha hem henne till mig. Då hade hon redan hunnit bli utlånad på prov så jag trodde det var kört. Men det fungerade inte där hon var så jag bestämde mig för att köpa henne osedd i stort sett.
Vi tog bilen och transporten och gav oss iväg. Väl framme så provred jag och det gick bra, hon ville inte lämna stallet först, men efter lite övertalning så gick det. Tillbaka efter ridturen så slängde jag på lokselen jag hade med mig och testade lite tömkörning. Hon vägrade åter att lämna stallplan, men efter övertalning så gick det. Kändes som hon var körd ganska mycket.
Så vi började lastningen och den tog en stund. Hon stegrade och växte fast i backen om vartannat, men till slut så lugnade hon sig och gick in. Under vägen hem stod hon så snällt och urlastningen gick mycket bra.

Lite bråda dagar fick vi då jag anmälde henne till utställning ganska omgående och där också fick i uppdrag att vara med och rida på henne. Jag hade tyckt att ridningen gått så bra att jag utan tvekan svarade ja. I efterhand har jag kommit på att det inte var så smart.
Jag vet inte vad hon varit med om sina första 11 år, men vad jag förstått så har hon haft en bra och trygg uppväxt, men att hon sedan hamnat hos hästhandlare vilket medförde att hennes självförtroende gick i botten. Inriden vet jag inte om hon blev från början, hon var alltid väldigt osäker när vi skulle ut och rida. Det hände att hon galopperade tillbaka till hagen med mig på ryggen slitandes i tyglarna utan någon som helst reaktion.
Körningen hann jag inte prova så mycket, men det lilla jag provade så upptäckte jag att hon var väl inkörd och en fantastisk körhäst. Hon var lugn och stannade om hon blev osäker, gick att köra helt på eftergift och var så lätt och mjuk i munnen.

Men tiden att motionera henne blev inte ofta. Jag skiljde mig efter att ha ägt henne i tre månader, så där stod jag med åtta hästar alldeles ensam. Gjorde mig av med 4 hästar, men att ensam ha 4 hästar är fortfarande på tok för mycket.
Träffade min nuvarande sambo två månader senare och är man nykär så går ju tiden inte alltid till hästarna. Med tanke på hur uselt det gått i ridningen också så tyckte jag att hon kunde få skrota lite över vintern så vi fick lära känna varandra från marken först.
Jag blev gravid ganska omgående efter jag träffat min nya kärlek också så när jag till våren hade tänkt sätta igång Frezia så orkade inte min kropp det.
Så istället så blev det fortsatt skrota i hagen och under sommaren 2009 skickades hon till hingsten Odin 1986 för betäckning med tanken att hon skulle få gå som fölsto åtminstone.

Den 12:e Juni 2010 krystade hon fram ett välskapt stoföl som jag döpte till Daisy. Var inte med vid fölningen utan vi hittade dom i hagen när vi var upp för den dagliga kollen. Hon fölade före beräknat datum och hade inte visat minsta tecken på förestående fölning.
Vet inte hur länge fölet varit ute i världen när vi hittade dom, men regnet öste ner så vi tog hem dom. Jag trodde det var ganska nyfölat eftersom efterbröden hängde kvar, men har nu i efterhand insett att den nog hade hängt där ett tag redan. Provade i alla fall att motionera henne hemma utan fölet för att få ut efterbörden, men det fungerade inte. Så veterinären fick komma och hjälpa till. Fick penicillin och något som skulle hjälpa livmodern att dra ihop sig. På tisdagen tyckte jag hon gick som hon haltade och på kvällen insåg jag att hon börjat stå som en sågbock. Ringde veterinären och fick åka och hämta Fenylbutazon (butta). Nästa dag kom veterinären och spolade ur livmodern och jag fick mer medicin åt henne. Fick höra att chansen att hon skulle repa sig var ganska minimal.
Fick hjälp av en vän att komma i kontakt med en homeopat, så Frezia fick även homeopatmedicin förutom veterinärmedicinen.

Sakta men säkert så blev Frezia lite bättre av medicinen. Jag trodde faran var över och att hon skulle bli bra. Började planera för hur hon skulle slussas ut på betet succesivt och drömde om att få vara lite hästledig.
Men så kom bakslaget, hon blev sämre, fick mer ont och började magra av. Pratade med veterinären som skrev ut mer medicin och talade om att det inte var säkert att hon någonsin skulle bli bra igen. Min hjärna arbetade och jag pratade med sambon och sen med veterinären och så bestämde vi oss för att våran vackra Frezia skulle få somna in.

Den 27 Juli 2010 fick hon somna in. Det var så enkelt och gick så bra att jag inte fällt en tår sedan dess. Hon gick så lugnt och stilla med och stod lugnt fast Daisy gnäggade. Det var precis som om hon välkomnade sitt öde.
Självklart saknar jag henne och känner sorg, men eftersom hon betedde sig så gjorde hon det enklare för mig att bearbeta alltihop.

Jag är glad att jag fick äga denna vackra häst en kort tid. Vi har ju dessutom kvar en liten tjej som jag hoppas ska bli en skönhet när hon växer upp.