i-landsproblem?

Ja, ibland känns det som man har mest i-landsproblem faktiskt.
Jag har ju det egentligen ganska bra och ska väl inte klaga för mycket.

Jag har egen gård, världens underbaraste kille, en jättefin dotter och två underbara bonusbarn (varannan vecka åtminstone). Därtill har jag hästarna som jag har möjlighet att ha hemma, vi har två katter, en hund och tre kaniner. Vi har mat på bordet varje dag och har ofta råd att unna oss gott att äta. Vi har det varmt och gott och har råd att betala våra räkningar.
Så vad har jag egentligen att klaga över???

Som grädde på moset så har jag massor av vänner lite överallt som verkligen bryr sig. Tack vare hästarna har jag träffat många av dom och jag är så tacksam för att ni alla finns där för mig. En del vänner har jag träffat via jobb eller internet och lyckats hålla fast vid i många år. Även om man inte hörs eller träffas ofta så är det så underbart varje möte, även om det bara är ett mail eller ett sms så blir jag så glad varje gång. Vad vore man utan sina vänner??

Älskar min sambo över allt annat här i världen, utan honom vore livet ganska trist.