Jag har försökt låta bli att tänka på Frezia. Det gör ont att tänka på henne, jag blir ledsen.
Men igår så började F prata om henne och då är det svårt att låta bli att fundera vidare.
Igår kom alltså första tårarna, tårar av saknad.
Varför måste en så vacker och klok häst få sluta sina dagar i förtid, varför händer ibland det där som händer så sällan. Varför händer det så mycket skit runt just oss hela tiden.
Jag saknar henne hela tiden, vi hade inte så lång tid ihop och vi var inte de bästa vänner heller, men från första stund jag såg henne så tog hon en speciell plats mitt hjärta.
När hon mådde dåligt och var på väg att ge upp själv så kändes det skönt att kunna hjälpa henne till ett värdigt slut.
R.I.P Frezia 1997-2010
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar