torsdag 9 december 2010

Pepparkaksbak

Vad gör man när man tittar på termometern som visar 26 plusgrader inomhus och man sitter och huttrar? Jo, man tar fram den där pepparkaksdegen man gjorde för en vecka sen och bakar pepparkakor som smakar alldeles ljuvligt!
Det var det jag gjorde idag, Lovisa vaknade upp ur sin förmiddagsslummer och "hjälpte" till lite mot slutet. Fantastiskt vad goda de blir när man gjort degen själv, det är ju så barnsligt enkelt också. De som köper pepparkaksdeg kan aldrig någonsin försökt göra den själv!

Annars har jag brist på motivation att göra något alls. Jag går här hemma och leker med Lovisa, byter blöjor, gör välling, lagar mat, städar, diskar, tvättar, viker tvätt o.s.v. Samma sak vareviga dag känns det som, jag gillar inte när allt går på rutin och inget nytt händer, det är skittråkigt.
Jag vet inte heller hur jag ska göra för att komma tillbaka till jobb igen. Har ju försökt ett par gånger, första gången blev jag ju sjuk i lunginflammation, andra gången så pajade ju ryggen. En rygg som jag inte vet hur jag ska få att hålla för resten av livet. Just nu har jag ont nästan hela dagarna. Men hästarna vill ha mat och vatten, Lovisa behöver lyftas ibland för att inte tala om allt skräp som jag plockar från golvet dagarna i ända. Även om Lovisa plockar det mesta så tar hon ju inte allt. Jag älskar att lyfta upp henne och busa med henne, leka flygplan och stå vid fönstret och titta på hästarna som letar mat i snön. Att inte lyfta henne är en psykisk pina för mig. Även om jag försöker låta bli så blir det ändå många lyft varje dag och hon väger runt 14 kg numera.

Har en dröm att jag ska kunna jobba med något hemifrån, men vet inte riktigt säkert vad det skulle kunna vara ännu. Skulle ju behöva ett jobb där det INTE ingår tunga lyft. Hittills har jag aldrig haft något sådant, förutom det halvåret jag jobbade med min mamma. Jag gillar fysiska jobb, där jag får röra mig mycket.
Hittills har jag jobbat som hästskötare, hotellvärdinna (städ, chaufför, reception), truckförare/paketsorterare, lastbilschaufför och så på kontor med min mamma då.
Jag trivs inte riktigt med att sitta på samma plats i flera timmar, men kroppen min talar ju tydligt om för mig att det inte fungerar med dessa tunga arbeten längre. Drömmen vore ju att hitta ett chaufförsjobb igen där det endast handlar om spetsbyten med plomberade ekipage. Men dom jobben är inte lätta att få tyvärr, speciellt inte som det ser ut i Sverige idag när arbetslösheten är alldeles för hög.

Så som det ser ut just nu så försöker jag väl få mammadagarna att räcka så länge det går, sen vet jag inte riktigt hur jag ska göra. Får väl ta en diskussion med sambon.

2 kommentarer:

  1. Jag förstår så väl hur du har det med ryggen. Det är så svårt att låta bli allt som ger smärta, trots att man vet att man borde! jag gör också alldeles för mkt, och det straffar ju sig tyvärr.

    Svårt att hitta ett jobb som fungerar med en dålig kropp/rygg... jag har ju också bara haft tunga jobb: vården och hästkötare, och inget av dem funkar ju numera. Men det är lika illa att sitta stilla på tex ett kontor eller i en bil, det får jag också jätteont av... och skulle man hitta ngt som fungerar, så är det alltid jättemånga sökanden, och har man då inget som utmärker en, erfarenhet eller annat som jag iaf inte har, så väljer de knappast den sjukaste till jobbet. Det är den bittra verkligheten... =/

    När vi förhoppningsvis fått våran lilla, så vill jag också försöka få föräldradagarna att räcka så länge som möjligt, men det är svårt iom att jag har väldigt låg ersättning. Kanske tar jag några månader vårdnadsbidrag för att förlänga den tiden lite, men då blir det verkligen till att leva snålt!

    SvaraRadera
  2. Det svåraste är ju att komma på vad man vill göra av de få saker man klarar av. Troligen blir det lite pluggande för mig framöver, men till vad??
    Jag avskyr att sitta still, älskar när jag får röra mig och vara aktiv. kundkontakter är något jag gillar, men då brukar det vara fysiskt ansträngande jobb.
    Tänkte jag skulle försöka ta mig ner till arbetsförmedlingen någon dag, men inte så lätt när jag måste ta med mig Lovisa överallt.

    Hoppas allt går bra med eran lilla nu! Tänker på er varje dag och hoppas att allt ska gå bra för er.

    SvaraRadera