Mycket och litet

Känns som jag bara fixar och fixar, men sen märks det liksom inte.
Om jag så diskar, plockar undan, dammsuger och tvättar 20 timmar om dan så har jag ju ändå några som hela tiden motarbetar mig. Det är fint max 5 minuter känns det som.
Men ändå fortsätter man, åtminstone gör jag det. Jag vill ha fint omkring mig, jag vill ha rent och undanplockat och gärna tomt i tvättkorgen.

Så vill ju Lovisa ha tid av mig, sambon vill ha tid, hästarna och kaninerna kräver sin tid. Bonusbarnen får lite tid dom också såklart.
Känns ibland som man kastats in i ett hejdlöst projekt. De flesta får ju ett barn som de vänjer sig vid, sen kommer nästa o nästa och man växer ihop och man vänjer sig långsamt av vid att ha egen tid.

För mig blev det lite plötsligt kan man säga. Helt plötsligt hade jag inte bara en sambo och en dotter utan dessutom två bonusbarn. Alla vill ha sin tid och det vill ju även jag, ibland stretar jag lite för att få min egen tid. Den tiden gör att jag orkar med resten av tiden. Får jag bara vara glad för mig själv några korta stunder varje vecka så orkar jag också vara glad resten av tiden också då jag bara ger och ger.

Igår var en dag då jag bestämt mig för att jag skulle få tid med Thor på kvällen. Jag diskade, fixade tvätten, skottade gårdsplan både med traktor och för hand. Så när barnen äntligen sov kunde jag smita ut och bara få vara hästtjej igen. Trist att det får bli i mörker nu på vintern, men hellre det än inte alls.

Träningen för Eva H sist gav mig ganska många bra tips och ideér om hur jag ska få Thor till en bättre form.
Igår red jag bara längs grusvägen, men det går att träna mycket där också. Till en början ville jag att han skulle flytta undan rumpan för skänkeln, vilket han gjorde ibland och ibland inte. Fick jobba utan stigläder för att komma åt han ordentligt. Pigg var han och ville väl egentligen bara galoppera, men han fick jobba först och det gjorde han bra. Upptäckte att om vi gör några steg i skänkelvikning först så har han mycket lättare att fatta rätt galopp sen.
När vi vände hemåt fick han galoppera på lång tygel en bit. Tänkte han skulle jobba lite sen, inte mer än att han skulle fatta rätt galopp, men det tog en stund att få han att varva ner efter busgaloppen, men sen jobbada han i en riktigt bra form. Kändes helskönt att sitta på han när han verkligen längde steget i skritten och fick in bakdelen under sig, att jag då dessutom inte hade något mer än en fjäder i handen kändes extra fint. Det känns som vi börjar komma någonvart i ridningen nu.
Hoppas verkligen jag hinner rida han på ridbanan lite mer framöver.