Ja, idag har vädret inte varit på min sida. Kanske det är ett tecken på att jag ska vara inne och ta det lugnt?? Men näääää, jag vill ju vara ute och fixa och greja, inte sitta inne och uggla utan att få något vettigt gjort.
Idag har vi inte hunnit med något speciellt. Hästarna har fått mat, vatten och tllsyn, hunden fick gå promenad, barnvagnen blev rastad, ved har klyvts och burits in och kaninerna har tagits om hand. En hel massa att göra som bara MÅSTE göras oavsett om man orkar eller inte. Det jag skjutit upp till imorgon är vatten till stora hagen, hade tänkt fylla på idag, men de hade tillräckligt kvar så de klarar sig till imorgon så då slog latmasken till.
Thor fick vara ute med grannen idag, det hade gått jättebra och både gubbe och häst såg så nöjda ut när de kom tillbaka. Oliver fick gå själv under tiden och det fungerade jättebra, han gnäggade ibland, men var inte orolig eller uppstressad. Ställde mig och borstade han en stund och då glömde han bort att han var själv. Han är helt klart nöjd med mänskligt sällskap. Han har gått själv med Thor nu sedan i söndags och det har gjort att det blivit lugnare för alla hästar.
Vittra och Krabat är lika sociala och goa som vanligt, men inte lika påstridiga som de varit innan. Är nog för att konkurrensen inte är lika hård längre, de vet att jag hinner med att klappa på dom samtidigt. Frezia har vågat komma fram och nosa också, det är det som känns allra bäst att hon själv tar initiativ till kontakt. Idag kliade jag henne lite vid svansroten och det verkade hon gilla. Tror hon kommer behöva mycket kli framöver när vinterpälsen ska släppa och magen börjar stå ut för mycket för att hon ska kunna klia sig själv.
Lovisa har varut snorig idag och sovit väldigt mycket, visserligen vaknade hon 8.20, vilket är väldigt tidigt för att vara henne. Men bättre det så att vi kan hinna med att äta både frukost och lunch. Sova kan hon ju hellre göra ute i vagnen.
Nu sover hon under sitt eget täcke för andra natten i rad, ett första steg för att hon sen ska sova i sin egna säng. Det kommer bli värst för mig tror jag, jag har under tiden som varit efter förlossningen känt en trygghet att ha henne nära. Hönsmamma är vad jag är, men efter vad jag varit med om så accepterar jag att jag blvit sån.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar