Klistrar in ett inlägg från min andra blogg som jag skrev 17/7 2008
Alla man möter, varenda en man möter, varje sak man ser, varje sak man upplever....
Allt sätter sina spår.
Det någon gjorde mot oss för 20 år sen kanske vi inte minns, men undermedvetet så finns det kvar. Kanske finns det även i vissa fall medvetet kvar.
Jag levde i min trygga värld ända tills för 18 år sedan, då fick jag för första gången uppleva hur det kändes att bli rejält sviken av en annan människa. Detta har satt sina djupa spår och är något jag kämpar med nästan dagligen. Men oftast mår jag ganska bra ändå. Jag kryper ner i skorna och gömmer mig i min trygga värld där allt är underbart och inget ont finns.
Om man då skulle ta och krypar fram ur sin skogömma och sträcka på ryggen och visa sig för världen. Vad kan hända då? Om man nu vågar och allt går fel, är inte risken stor då att man sjunker djupare ned i sin gömma och aldrig mer vågar sig fram igen?
Jag har blivit trampad på, jag har mått dåligt, jag har fått förklarat för mig att jag är diverse olika saker.
Jag vet att de sakerna egentligen inte är sant, men någonstans finns en liten undran om det kan vara så att det kanske finns en gnutta sanning bakom det hela?
Men det är ju mänskligt att fela, det är okej att ändra åsikt och ingen är perfekt.
Varför kan man inte ens försöka leva som man lär?
Ytterligare en dag till ända...
Allt sätter sina spår.
Det någon gjorde mot oss för 20 år sen kanske vi inte minns, men undermedvetet så finns det kvar. Kanske finns det även i vissa fall medvetet kvar.
Jag levde i min trygga värld ända tills för 18 år sedan, då fick jag för första gången uppleva hur det kändes att bli rejält sviken av en annan människa. Detta har satt sina djupa spår och är något jag kämpar med nästan dagligen. Men oftast mår jag ganska bra ändå. Jag kryper ner i skorna och gömmer mig i min trygga värld där allt är underbart och inget ont finns.
Om man då skulle ta och krypar fram ur sin skogömma och sträcka på ryggen och visa sig för världen. Vad kan hända då? Om man nu vågar och allt går fel, är inte risken stor då att man sjunker djupare ned i sin gömma och aldrig mer vågar sig fram igen?
Jag har blivit trampad på, jag har mått dåligt, jag har fått förklarat för mig att jag är diverse olika saker.
Jag vet att de sakerna egentligen inte är sant, men någonstans finns en liten undran om det kan vara så att det kanske finns en gnutta sanning bakom det hela?
Men det är ju mänskligt att fela, det är okej att ändra åsikt och ingen är perfekt.
Varför kan man inte ens försöka leva som man lär?
Ytterligare en dag till ända...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar